Löptikar utan hjärna????!!!

Var ute på isen med brudarna och rastade dem och så kom en svan på en riktig lågsniff över dom så jag blåste i pipan och dom stannade alla tre!! super tänkte jag..........och när den flygit ett par hundra meter så trodde jag att kusten var klar men ack vad jag bedrog mig!! kommandot löstes med ett hopp och lek.........
ssssssssswwwwwwwwwwwwooooooossssshhhhhhhhh lät det och tre tikar med hormoner rusande i kroppen satte efter med Diva i spetsen, husse blåste för allt vad lungorna höll men inte hjälpte det.........Ada stannade efter 150 meter men Diva och Minja drog likt kryssningsrobotar över fjärden, dom gav upp efter ca 1,5 kilometer!!!! och gissa om husse var nöjd.....NOT!!
När dom så småningom kom närmare så stannade Minja och Diva på tämligen säkert avstånd och tur var väl det annars skulle det ju saknas möjlighet till korrigering, inget nytt kommando gavs utan det blev ett litet utvecklingssamtal
följt av lite intensiv stoppträning med pipan....och nu på kvällsrastningen så
syntes det att det gett resultat ett kommando räckte för inkallningen och stoppen på väg in följt av att kalla in en och en fungerade perfekt.
Nu när vårisarna snart börjar på allvar känns det som extra viktigt att detta fungerar så att dom inte förföljer och går ner sig i någon vak på älven.